elli & brille says:

Ni som går på DG vet hur painful det är att släpa runt på en dator till och från skolan. Speciellt ni som inte orkar köpa en såndär fancy laptopväska, och istället gör som jag och kör på den otroligt fula/klumpiga/FYRKANTIGA ryggan som man fick av skolan samtidigt som datorn. I vilket fall som helst är den jävligt opraktisk att ha när man åker buss. Dels för att man tacklar ner alla när man går genom gången, och dels för att den har så konstig form att man inte kan ha den i knät, det går helt enkelt inte att ha den i knät på et normalt sätt. Och då måste man klämma ner den bredvid benen. Och det är asjobbigt.
Därför brukar jag alltid ställa den (ja den måste ställas för den är så jävla dum och fucking fyrkantig) på sätet bredvid mig. Men då tycker andra bussåkare att jag är dryg som fan som tar upp två platser med bara en väska, och så grymtar dom åt mig att jag ska flytta på den FASTÄN DET FINNS MINST TIO ANDRA LEDIGA PLATSER!
Så suckar man djupt, lyfter mödosamt på väskan och trycker våldsamt ner den på golvet. Och visar extra tydligt hur förjävligt jobbigt det är. Speciellt eftersom att klockan är åtta och jag har jobbat efter skolan och är otroligt trött just idag. Ingen liten bussparasit ska tvinga mig att flytta på min väska utan att jag tänker dryga tillbaka. Okej om det hade varit den sista plasten på bussen, då hade jag flyttat på väskan självmant, och kanske till och med bjudit på ett litet "du kan sitta här"-leende. Men när folk prångt ska sitta bredvid just mig fastän jag han blockat platsen med en, ja, astung väska, då blir jag sur.

Sen finns det en till sak som jag hatar med att åka buss, och det är när folk somnar på en. Gång å gång. Det börjar med att dom alltid sitter jobbigt nära, som att dom inte märker på att dom sitter och myser på bussen med en total främling. Man flyttar lite längre mot fönstret, personen börjar luta allt mer mot din arm. Yes... Den har somnat. Man puffar lite diskret på personen med den klämda armen för att väcka, förgäves, för här kommer världens största rondell = personen ligger praktiskt taget och slumrar mot din axel. En till rondell, jag kan känna hans äckliga parfym, som om inte röklukten räckte. Men min arm är fastklämd och kan inte trycka emot. Ännu en rondell, herregud varför bygger man tre rondeller på rad!? Jag kan knappt andas nu! Jag drabbas av en innerlig önskan att människan ska kliva av någon gång, men nej, han sover på min arm ända till ändhållplatsen. Jag inser då att vi två är helt ensamma på bussen, jag sitter upptryckt i ett hörn och han sussar sött mot min arm. Då är jag tvungen att råka hosta lite i hans öra för att väcka honom och kunna gå av. FREE AT LAST!

Det är såklart extra underbart de dagar då båda dessa saker händer under en och samma resa, ja som idag tillexempel.